Må du komma tillbaka Och mina övergivna ögon säger dig. Att du är vad du inte var. Även i den eldiga accenten. Även vid andning. Och jag försvarar inte din avlägsenhet. Fast jag förstår bara det dumma. Och vår kärlek till speglar. "De är" moln som gör väsen på himlen. Och gåtfulla fabler. För mig otydlig som triangeln i fågelns ansikte. Vars olika modeller tillskriver ett gemensamt utseende inneslutet i äggens gelatinösa.

Lämnar armarna (banala). Orden öde följde. En destination, förklarade han, inte att ha sett förut. Orden följer en osäker chans, en tveksam önskan som inte svarar på önskan. I hennes kamp för att hålla sig hel och hel. De gjorde därför leenden med ord för att tyst förföra tangentbordet. Tangentbord som biter damm när det når kroken till ordens leende; så vackert, de, för de suger till rytmen för varje drink i moderns livmoder av det goda ordet! Det hörselnöjdsparadis från vilket örat aldrig flyr, även om det fördömmer genom det oöverkomliga ordet.

 Känsla, då ex-isto som en hypotes / avhandling.